Klockan är snart fyra (halv sex när jag skrivit klart, haha), jag har lite svårt att somna p.g.a. lite skev dygnsrytm. Har nyss tittat på ett intressant vetenskapsprogram som handlade om hunden - mer specifikt om hur unikt hunden har synkroniserats med oss på ett sätt som inget annat djur har. Det var intressant, och jag lärde mig en hel del.

Fick lära mig att hundar läser av människoansikten på samma sätt som vi människor läser av varandra - genom att kolla in ansiktets högra sida (till vänster alltså) först.  Hundar inte gör detta med sina artfränder, detta är något de gör specifikt med oss människor.

Man vill veta hur hunden kom till. Att den har sitt ursprung hos vargen råder det ingen tvivel om, men hur gick det egentligen till? Vad är en hund? En teori är att den egentligen bara är en socialiserad varg - att man kan uppfostra en varg som en hund och på så vis få den att bete sig som en hund. 

För att testa den idén lät man vana uppfödare, som vet hur man fostrar en hund, ta hand om en vargvalp och behandla den som om den vore en hund. Efter ett tag blev det tydligt att en hund är mer än en tam varg. Medan hundar engagerar sig i sin ägare, har vargen sina egna idéer om saker och ting och var inte särskilt alert på människan. Medan hundar är nyfikna på t ex. en leksak som låter och rör sig vill en varg inte ha med den att göra. Hunden tar ofta kontakt med sin ägare, men vargen unviker att kolla på människan. Det blev ganska tydligt att en hund är en hund och en varg är en varg.

Därför måste hunden ha blivit domesticerad genom selektiv avel - alltså är det människan som gjort vargen till en hund genom noggrann avel. Denna teori testades (och testas fortfarande) med sibiriska rävar. Utav många, många rävar får endast de tamaste avlas vidare på. De som visar tecken på aggressivitet eller rädsla får inte föröka sig. Detta pågår i flera generationer, och det tar inte lång tid för rävarna att bli tamare och tamare - snart kan de plockas upp och hanteras utan problem, och till och med bli glada när de ser en människa.

Detta i sig är ju fascinerande, men det jag tycker är intressant är att efter några generationers avel på bara de tamaste rävarna börjar även fysiska förändringar träda i kraft. Böjda svansar, vikta öron, nya färger och tecken - rävarna börjar likna hundar! Dessa förändringar skedde trots att man enbart siktade på temperamentet -  hundlika förändringar verkar följa naturligt.

Visst är det lite intressant?

Så, det får räcka för idag tycker jag.